Drinkar



A Night of Passion


3 cl Bacardi Grand Melón
passionsfruktjuice



Acid Banana


2 cl Pisang Ambon
2 cl Sourz Sour Apple
4 cl grapefruktjuice
Fruktsoda


Grand Cosmopolitan


2 cl Grand Marnier Rouge
3 cl Vodka
2 cl tranbärsjuice
ett stänk limejuice
Veckans drinkrecept: Air Cleaner

Air Cleaner

4 cl Havana Club 3 anos
2 cl Crème de Framboise de Bourgogne
6 st färska björnbär
1 skiva apelsin
alkoholfri äppelcider

Jag är rastlös!


Sitter här & funderar på vad som ska hända härnäst. Har städat &
fixat idag. Inte mycket plugg som egentligen borde göras.
Så varför gör jag det inte?

Jo. Jag vill ut & ha kul! Ut & träffa folk men även mina vänner.
Alldeles för längesen nu. Senast halloween va? Nej skärpning.
Jag blir bara deprimerad av att sitta här hemma. Ta mig ut!




Ge mig en heltokig anton + en god drink!!

Stress, tankar, oro


Ni som läser min blogg dagligen, eller vad man ska säga, kanske
märker hur mycket tankar och andra känslor som väller över här.
Och jag kan inte riktigt säga att allting går bra just nu. Det är mycket
på en gång. Kanske alldeles för mycket för att jag ska klara av det.

Jag måste vara bra i skolan.
Jag måste välja.
Jag måste vänta på besked.
Jag måste hålla allt inom mig och vara duktig.
Jag måste må bra.

Vill bara säga att jag älskar mina vänner som alltid ställer upp & finns
för mig!
Finns ingenting i världen som kan få mig att må bättre.

Kan DU ta bort dig själv, tro?


Hur ska jag annars kunna ställa dig på hyllan? Jag har försökt.
Det har gått ett tag, men sen kommer du tillbaka igen. Varför?
Så stort inflytande har du inte på mig. Jag kan sitta och svära över dig.

Och samtidigt längta mig in i dina armar.

Så nu undrar jag, den enda utvägen innan jag spricker, kan du ta bort dig?

Varför känner jag ens en tvivlan?


Jag har fått den underbara chansen att lära känna dig. Inget annat kunde vi ha
gjort det bättre. Men varför känner jag mig så här nu? Varför kan jag inte känna
detsamma som du känner för mig?

Jag kanske blev rädd. Det här har tagits ett stort steg framåt. Är jag redo? Vill
jag skapa ett samspel med en annan person? En person att helt förlita sig på?

Klart att jag ska börja tvivla när man äntligen får som man vill? Men är det här
verkligen det jag vill? Eller..fan..jag vet ingenting längre. Jag är dum.
Du kanske förtjänar någon bättre person, som vet vad den vill och som du
kan lita på. Visst, du kan lita på mig. Men jag kan inte lita på mig själv längre.
Vad håller jag på med? Varför har jag dom här tankarna? Kan jag inte bara
slappna av och slå mig till ro någongång. Det ska alltid vara nånting som gnager.

En väntan, ett besked, en oro över oss alla.


Jag kan knappt förstå det själv. Kan inte sätta fingret på hur
det känns för tillfället. Hur det kommer att kännas när domen är inne.
Vad är det för rolig vecka man ska få framför sig, när man bara väntar på
ett besked som kommer att förändra allt?

Tänk att ha ens liv i några andras händer. Att förlita sig på någon
annan, att vara så pass svag..
Hur klarar man av att ge stöd? Hur klarar man av att se smärtan
och allt plågandes? Och i värsta fall, hur klarar man av att hantera en sorg, en förlust...?

Jag kan inte sätta mig in i din situaton, för jag är lika som du..i chocktillstånd.
Varför ska det ens finnas sjukdomar? Varför ska vi människor inte få leva friskt
och älska våra nära och kära till du blivit så pass gammal att du bara somnar in?
Det här kommer att ge konsekvenser, det kommer inte bli som förut. Jag tänker
hur ska du kunna klara av att sköta din fru medans du också är svårt sjuk?

Kan alla tänka en tanke för en minut; att när som helst kan ett liv vända om...

En svår men spännande tid framför mig


Insett nu att jag ska bara tänka på hur jag känner & hur jag vill.
Ska inte behöva bry mig längre om hur andra ser på det jag gör.
Dig tänker jag släppa, har ingenting med dig längre som känns bra.

Förstår inte heller varför vi har hållt på som vi gjort? Du hade ditt egna privatliv
medan jag fick gå vilken väg jag ville. Ändå gjorde vi som vi gjorde.
Trodde det var något, men hur fel kan man ha egentligen?

Tänk hur det kan bli ibland. Man faller för fel person & man är även
medveten om det. Varför fortsatte jag? Så dumt gjort av mig. Jag var en blind
åsna & tänker aldrig aldrig aldrig mer bli sån. Jag vill kunna vara trygg & säker.
Vill inte sitta & tänka på vad som händer nu & vad som kan hända?
Ger mig bara magsår & elände. Jag vänder mig utochin & försvinner i en
helt annan värld. & så när jag bara tittar lite mer noggrannare så fanns det en
lösning i knuten. Det fanns någon som såg mig. Som verkligen ville något.
Jag har iallafall inget gnabb att vara orolig eller må dåligt över.
Du var nog bara ett kapitel i min bok. Dags att vända blad & komma in i handlingen.

Nu tänker jag inte bry mig om hur konsekvenserna blir emellan oss. Du får
reagera hur du vill, även om du inte har rätt till det. Jag tänker kämpa för
det här. Men kämpa måste man göra för att få det så bra som möjligt.
Kommer att bli svårt eftersom vissa känslor inte har svalnat för mig.
Men det känns spännande med dig & jag längtar redan till allt som väntar oss.
Jag tror på det här. Jag vill tro på det här. Jag bryr mig inte längre & tänker släppa allt.

Jag släpper dig & allt som har med dig att göra. Det finns någon som bryr sig om
mig på riktigt. & jag tänker ge den chansen. Du har fått dina. Det är över.

Jag sätter punkt för sista raden.

Mycket på en gång



Söndagen har varit ganska trist. Legat i sängen nästan hela dagen & frysit
som en tok. Vet inte riktigt om jag håller på att bli sjuk eller om de är nå annat.

& självklart mitt bland alltihop så sabbar jag en massa för mig själv & gör
det ännu svårare. Får skylla mig själv delvis, men vad gör man?
Det gör en blind säger dem. & visst fan har de gjort mig det. Ska få
sällskap av Malin ikväll. Skönt att få ha någon vid sig nu, hela jag snurrar nu..

Skolan imorgon vet jag inte om jag orkar med ärligt talat. Får se.

Mycket mer än bara ord

Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg.

RSS 2.0