Kan DU ta bort dig själv, tro?


Hur ska jag annars kunna ställa dig på hyllan? Jag har försökt.
Det har gått ett tag, men sen kommer du tillbaka igen. Varför?
Så stort inflytande har du inte på mig. Jag kan sitta och svära över dig.

Och samtidigt längta mig in i dina armar.

Så nu undrar jag, den enda utvägen innan jag spricker, kan du ta bort dig?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mycket mer än bara ord

Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg.

RSS 2.0