Jag kan knappt förstå det själv. Kan inte sätta fingret på hur
det känns för tillfället. Hur det kommer att kännas när domen är inne.
Vad är det för rolig vecka man ska få framför sig, när man bara väntar på
ett besked som kommer att förändra allt?

Tänk att ha ens liv i några andras händer. Att förlita sig på någon
annan, att vara så pass svag..
Hur klarar man av att ge stöd? Hur klarar man av att se smärtan
och allt plågandes? Och i värsta fall, hur klarar man av att hantera en sorg, en förlust...?

Jag kan inte sätta mig in i din situaton, för jag är lika som du..i chocktillstånd.
Varför ska det ens finnas sjukdomar? Varför ska vi människor inte få leva friskt
och älska våra nära och kära till du blivit så pass gammal att du bara somnar in?
Det här kommer att ge konsekvenser, det kommer inte bli som förut. Jag tänker
hur ska du kunna klara av att sköta din fru medans du också är svårt sjuk?

Kan alla tänka en tanke för en minut; att när som helst kan ett liv vända om...