Tänker först och främst konstatera att detta skriver jag ej för att du gjorde det
om mig. Visst väckte det en viss klocka inuti mig, och då måste jag få ut det
någonstans. Och läser du det så är det bara ett plus!

Jag måste säga att jag nog aldrig träffat en sådan person som Matilda. Vi
var nog i början väldigt skeptiska på varandra från båda håll. Det kan jag
hålla med om. Men det är när man kommer in på djupet som man verkligen
känner att det finns något väldigt speciellt tillägnad åt våran starka vänskap
som byggts under en period. Och jag kan erkänna att jag känner väldigt
starkt till denna dam. Visst, vi visar det på olika sätt båda två. Vi är väldigt
duktiga på att ha envisa och långa disskutioner där vi inte ger oss i första
taget. Men det är de som är så härligt, vi är så lika och så starka att tillsammans
blir vi helt oslagbara. En klyscha att säga kanske, men det är rent ut sagt
så som det är. Jag tror att vänskapen väcktes då vi fick arbeta tillsammans på
praktiken vi hade i höstas i bollnäs. Med långa dagar klarade vi oss genom det
tillsammans och jag är så glad att det var just du som var där.
Där kunde vi dela åsikter och upplevelser tillsammans. Och redan här började
våra vilda tjaffs men som ALLTID slutar i skratt eller bara ett leende som säger:
" Jag vet hur du menar".

Det är ändå så läskigt att man kan passa så bra ihop med någon människa
och att man känner det under en sån pass kort tid. Vi har upplevt saker
tillsammans, mer eller mindre. Det har vi. Men vi har så mycket att dela. Vi
delar varandras liv med varandra. Finns det något man känner att man måste
prata om så finns den andra där och lyssnar. Vi är inte ense om vissa saker,
men det är just det som är så skönt, att vi inte behöver tycka lika. För vi trivs
så pass bra tillsammans ändå.

Och även om jag säger till dig, Matilda, att du har en väldigt låg humor så är
det just den som jag uppskattar och den gör mig glad och sprallig. När
du är på bra humör blir jag på ännu bättre och tillsammans triggar vi varandra!
Jag tror på en livslång vänskap och jag tror på att vi kommer ena dagen vilja
äta upp varandra och andra bara krama och hålla om. Du är en mycket stark
kvinna med starka åsikter. Ett för mig starkt självförtroende och ett ansikte som
smittar av sig! Det glänser om dig. Jag älskar det!

Jag kommer tyvärr nog alltid fortsätta ha förutfattade meningar om folk, men
genom detta kommer jag nog vara mer uppmärksam om vad jag tycker
och tänker. För längst in där inne kan man hitta en slipad diamant, en guld
klimp som förgyller ens vardag med all dess personlighet!

PS. Jag kanske inte var så duktig jag heller på en sådan här kärleksförklaring.
Men den är tillägnad till dig, och jag tror du förstår precis hur jag menar!

/ Linus.

Har inte bara drabbats av galen kärlek gott folk, jag har
blivit (om jag ändå inte redan varit) galen i kläder!
Kan itne få nog.

Olivia, min ekonomiska rådgivare..vart är du?

Har fått nys om hur mycket kläder, skor och assesoarer somhelst!
Nu är jag sjukt sugen på en biege gubbhatt!
Och har beställt två par skor från H&M:

  

Jag vill inte verka tjatig eller något sådant liknande när jag bara sitter
och skriver om tankar och känslor om honom Men ibland
när man sitter för sig själv och har som störst saknad efter honom,
så kan man inte hjälpa att tankar dyker upp och då känns det som
skönast att få ut dom här på bloggen. Ingen behöver direkt läsa men
jag själv tycker att det är ett härligt sätt att uttrycka mig och det blir ändå
inte så jättepersonligt heller.

Iallafall var det två månader igår som vi varit tillsammans och det känns
helt perfekt! Faktum att jag har fått sagt de tre orden till  honom gör saken
bara bättre och att han sagt det till mig. Nu vet jag hur bra man är för
varandra och hur bra och självsäker han får mig att må.

Ändå sitter man och tänker på folk som varit tillsammans i två år och sedan
gör slut. Hur känns det? Som sylvassa knivar eller ett enda stort hål i hjärtat?
Jag tänkte hur jag skulle ta det eller hur det skulle kännas om jag inte
fick vara med honom längre. Jag skulle nog inte klara det så starkt som
jag skulle ha gjort för längesen. Har så pass mycket kvarlämnat i kistan
pågrund utav annat och att han har gett mig tillit och det skulle försvinna..
helt obeskrivligt vad det skulle förstöra mig. Och det förstår nog mina vänner
som vet hur saker och ting har hänt.

Nog om det! Jag sitter här hemma i min ensamhet och saknar och tänker
på honom. Ett lov är framför mig med massa underbara stunder
tillsammans med honom så det känns inte alls dumt!
Ska nog göra mig redo för sängen snarast och sova ut riktigt.
Ett stort tack och plus måste jag ge min vän matilda som lyssnar och ger
mig stöd och allt annat övrigt när jag ber om det eller tillochmed inte ber om
det. Hon och jag har en skön vecka att se framemot och en liten tripp som nog
kommer att sluta i en gaaaaalet rolig kväll iallafall. <3