Jag har fått den underbara chansen att lära känna dig. Inget annat kunde vi ha
gjort det bättre. Men varför känner jag mig så här nu? Varför kan jag inte känna
detsamma som du känner för mig?

Jag kanske blev rädd. Det här har tagits ett stort steg framåt. Är jag redo? Vill
jag skapa ett samspel med en annan person? En person att helt förlita sig på?

Klart att jag ska börja tvivla när man äntligen får som man vill? Men är det här
verkligen det jag vill? Eller..fan..jag vet ingenting längre. Jag är dum.
Du kanske förtjänar någon bättre person, som vet vad den vill och som du
kan lita på. Visst, du kan lita på mig. Men jag kan inte lita på mig själv längre.
Vad håller jag på med? Varför har jag dom här tankarna? Kan jag inte bara
slappna av och slå mig till ro någongång. Det ska alltid vara nånting som gnager.