Typiskt mig. Eller vad man nu ska tycka. Jag lyckas då sätta mig in
i de mest konstiga situationer. Och nu vet jag fan knappt vad som
är rätt eller fel, ja eller nej, ut eller in på allt detta! Frustrerande.

Säger till mig själv "Lina, lägg det här på is ett tag och njut av
det som finns istället. Det kommer lösa sig och det kommer ta dig
någonstans om det verkligen är meningen att det ska bli så".

Gud. Vad klok jag är. Varför kan jag inte lyssna på dig Lina?