Mitt år blev en väldigt hård början på mitt nya liv. Jag och sambon bestämde
oss för att gå ifrån varandra, rätt beslut men det tuffaste beslut jag tagit.
Jag fick kämpa i stort sett varje dag för att kunna gå vidare. Och Emelie var
vid min sida VARJE dag och varje natt i en hel månad. Sedan rasade min värld
åter igen då våran 11 månaders älskade skatt försvann helt plötsligt en kväll
i vinter. Jag fick arbeta mig upp igen och hoppades och bad att han skulle
komma tillbaka. Jag förlorade två högt älskade personer i nästan samma veva.
Och sen dess har jag bearbetat med mig själv, att jag ska vara nöjd att vara
den jag är, trivas att vara ensam och sova ensam. Det har varit tungt.
Men jag har klarat det. Sakta men säkert har jag klättrat upp. Visst har jag
tunga dagar, som alla andra får ibland.

Tills för en månad sedan ungefär. Så rasade min värld åter igen. Jag kan säga
så mycket som att familjen står på spel. Jag tänkte som hastigast ge upp
att kämpa då jag upprepande gånger fått nedslag. Men slog mig själv på
käften och sa till på skarpen "Vad är allt kämpande värt om du ger upp nu?".
Så mycket som jag har åstadkommit med mig själv trodde jag aldrig att jag
skulle kunna klara av på sådan kort tid. Mitt första halvår var tufft. Men jag
har haft roligt, jag är lycklig och jag har kärlek överallt. Ville bara ge en liten
glimt av vad nu mitt kommande halvår ska innehålla. Mitt 2012 blir ett stort
JAG-år. Tänka på mig. Göra det jag vill. Uppnå mina drömmar. Och ingen ska
någonsin få min värld att rasa så igen eller få mig ligga sömnlös på nätterna.
Vissa personer har fått mig att inse det. Kända som okända. Jag är jag nu.