Det här med att vara för snäll har varit min specialité kan man
väl kunna säga. Jag har hållt med alldeles för länge för denna
person men nu kan jag inte göra det längre, just för att jag tror
att han är på en helt annan planet och tror på saker som jag inte
känner är riktigt sanna. Jag orkar inte säga ja fast det är nej.
Jag tycker det är sorgligt att det har gått till överstyr med allt.
Och att jag har hållt ut så här länge innan det har brustit, det är
fan sjukt. Jag är inte den du tror och säger att jag är. Inse.

Det kan vara saker som att jag känner denna person utan & innan
- det gör jag inte, vi umgicks kanske tre månader. Jag kan säga
om min bästa vän att jag vet precis hur hon är, inte om dig tyvärr.
Jag kan inte alltid tolka dig - jag kan inte alla dina sidor. Jag kan
inte förstå hur du vet allt om mig - du känner inte alla mina sidor
heller. Du har ställt upp så mycket för mig - vill inte låta oförskämd
men jag vet faktiskt inte vad du har ställt upp på? För mig?
Jag var din största kärlek - vi var aldrig själva med varandra.
Du tror att jag är en ängel - jag har gjort saker som du aldrig skulle
kunna förstå och se mig som jag är. Tyvärr. Slut på det snälla.

Kanske inte megastolt över saker som jag tidigare gjort och
sagt. Men jag orkar inte dalta längre...