Så är det. Jag har det inte alltid bra. Inte hela tiden. Men ofta.
Bara det att jag kan känna mig ensam, sakna det vi hade när vi
hade det bra. Inte just du. Tryggheten och omfamning och tröst.
Det kan skölja över en, man får kallsup och hämtar efter andan.
Sen bygger man upp sig själv, landar stadigt på marken och ler. ♥♥