Vilken gårdag jag hade igår! Fyfan. Har aldrig mått så dåligt på länge.
Att jag skulle bli så sviken och sårad trodde jag aldrig.

Men nu är det öppet för allmänheten iallfall och lite extra känsligt.
Vi är inte tillsammans längre och vi bor inte kvar ihop. Bara att
skriva får mig att darra på händerna och dubbelkolla att jag verkligen
skrev detta. För mig har det inte gått upp ännu att det har hänt.

Ser ut som ett vandrande lik. Jag orkar inte må så här mycket mer,
det tär så inihelvete på mitt psyke. Vad ska jag göra??
Och inte nog med att jag förlorat min andra halva så kom inte katten
hem igår. Gick och ropade, kollade i garage och källare, på gatan.
Han har inte kommit hem ännu. Ska hem på lunchen nu och se.
Klarar inte av att jag förlorar honom också, då får ni fan ta mig med!!!