Sitter med ögonen i kors och försöker koncentrera mig på bokstäverna
på datorn. Gick upp halv åtta imorse och börjar kl åtta. Då är man iaf
trött enligt mig. Var inte så att jag kom för sent men var väldigt
trött så jag snoozade i evigheter ungefär.

Ikväll kommer det bli tungt. När saker kommer att rensas, tas bort,
inga spår kvar, som att du aldrig varit där med mig, haft ett hem
tillsammans med mig. Jag har känt mig starkare, ett litet tag, men
när vi ska gå igenom detta kommer mitt självförtroende sjunka igen.
Jag vill känna dig. Samma människa som förut. Du med mig.

Vissa tankar svävar omkring ofta nuförtiden som skrämmer mig
och gräver ner mig ännu mer. Att det är mig som du ska älska.
Det är mig. Ingen annan. Ingen annan som du håller om och gör
trygg om nätterna. Om jag lovar att vara själv, lovar du då det också?
Jag vet hur det låter. Jag är i sorg. Jag vet knappt ut eller in.
Men mitt hjärta skulle inte klara av att hela sig själv efter det...
Inte igen...