Är tillbaka igen efter "ledigheten" om man nu ens kan kalla det
för det. Iallafall har helgen rullat på. Jobbig till och från ska jag
inte sticka under stolen med. Men jag har haft mina bästa vänner
runtkomkring mig och min underbara släkt har ställt upp på alla sätt
och vis. Så tack för det, annars hade jag nog inte klarat mig igenom det.

Nu är det vardag igen. Då känns smärtan lite starkare än innan.
Att allt det vardagliga har försvunnit som man är van vid.
Är det min vana som skrämmer mig? Spelar ett spratt??
Jag är då inte mig själv nu. En stor klump i magen, tryck på bröstet,
illamående och bultande huvud. Snälla, kan jag få må bra nu?
Jag var inte beredd på att jag skulle må så här. Och ja, jag skriver
mycket om det i bloggen just för att det är en privat blogg.

Nej nu ska jag fortsätta med att jobba, så slipper jag jobbiga tankar
ett tag. Kanske tio minuter innan de dyker upp igen. Andas. Andas.