(Tro, hopp & kärlek. Kärleken övervinnar allt.) Min första tautering.
Den hjälper mig inte så värst mycket just nu. Däremot min andra som
sitter på handen: "The skys the limit when your heart is in it".

Kalle Moreus spelar julmusik på sin fiol i min radio på jobbet.
Är hungrig nu så det skriker om det, samtidigt som jag mår illa
av tanken på mat just nu. Vill bara sova. Sova bort. Borta jämt.

Känner mig som ett bihang. En svans till alla andra för jag är 1.
Det är dagen före dopparedagen då alla familjer samlas och dricker
glögg och spelar bingolotto och slår in de sista klapparna. Hej jag
heter Lina och jag har ingenstans att ta vägen, vill någon ha mig?
Jag måste leta mig någonstans, till någon annan för att bli trygg.
Jag är inte trygg. Inte i mig själv ännu. Inte i min lägenhet längre.
Jag är inte trygg när katten ligger tätt intill och känner min oro.

Jag är en julfantast uti fingerspetsarna. Men det jag önskar nu
skulle chocka alla som känner mig. Jag vill inte ha jul nu. Jag vill
inte tänka tillbaka på den julen då jag satt på toaletten och grät
medan skratt och skrän hörs utanför och barnen leker med klappar.
Den julaftonen då alla "tog hand om mig", när jag fick sova hos
mormor och morfar för att slippa vakna upp på morgonen själv,
den julafton då jag inte ens tycker att karl bertils jul är komisk längre..

Förstår ni min ångest? Min panik? Nej, såklart. Jag är ensam om
att bli ensam precis innan julafton. Så jag vill inte ha jul, kom tillbaka
om någon månad. Då KANSKE jag är redo. Eller så hittar ni mig sittandes
på toaletten fortfarande.