Jag vill inte verka tjatig eller något sådant liknande när jag bara sitter
och skriver om tankar och känslor om honom Men ibland
när man sitter för sig själv och har som störst saknad efter honom,
så kan man inte hjälpa att tankar dyker upp och då känns det som
skönast att få ut dom här på bloggen. Ingen behöver direkt läsa men
jag själv tycker att det är ett härligt sätt att uttrycka mig och det blir ändå
inte så jättepersonligt heller.

Iallafall var det två månader igår som vi varit tillsammans och det känns
helt perfekt! Faktum att jag har fått sagt de tre orden till  honom gör saken
bara bättre och att han sagt det till mig. Nu vet jag hur bra man är för
varandra och hur bra och självsäker han får mig att må.

Ändå sitter man och tänker på folk som varit tillsammans i två år och sedan
gör slut. Hur känns det? Som sylvassa knivar eller ett enda stort hål i hjärtat?
Jag tänkte hur jag skulle ta det eller hur det skulle kännas om jag inte
fick vara med honom längre. Jag skulle nog inte klara det så starkt som
jag skulle ha gjort för längesen. Har så pass mycket kvarlämnat i kistan
pågrund utav annat och att han har gett mig tillit och det skulle försvinna..
helt obeskrivligt vad det skulle förstöra mig. Och det förstår nog mina vänner
som vet hur saker och ting har hänt.

Nog om det! Jag sitter här hemma i min ensamhet och saknar och tänker
på honom. Ett lov är framför mig med massa underbara stunder
tillsammans med honom så det känns inte alls dumt!
Ska nog göra mig redo för sängen snarast och sova ut riktigt.
Ett stort tack och plus måste jag ge min vän matilda som lyssnar och ger
mig stöd och allt annat övrigt när jag ber om det eller tillochmed inte ber om
det. Hon och jag har en skön vecka att se framemot och en liten tripp som nog
kommer att sluta i en gaaaaalet rolig kväll iallafall. <3