Ibland kan det faktiskt vara så att vi människor tror och bestämmer oss för
saker i förhand, utan att ta reda på hur det egentligen ligger till. Vi har nog alla
känt oss irriterade eller fundersam över hur vissa personer tänker/gör/förhandlar,
men det vi inte vet är VARFÖR personen betéer sig som den gör. Utan istället
bestämmer vi oss för en förutsatt mening och sen är det punkt slut.

Jag har själv gjort detta och sedan kommit på mig själv att " hur tänkte jag?"
Klart att det finns en orsak, en grund, till allt som händer och görs. Det var
så överasskande och sorgligt att få reda på att personen faktiskt har varit med
om nå tragiskt eller något annat som leder till en förklaring.

Visst, jag kan erkänna att jag (vi) hade varit lite väl elaka mot den här
personen, men samtidigt kan ändå inte folk beté sig hur som helst bara för att
de mår dåligt. Då tycker jag att man talar om det eller ber om hjälp.

Historien är kortfattat och opersonligt. Det finns en person som har lekt med
mitt/vårt humör utan en anledning till det. Till slut var man tvungen
att säga ifrån. Det konstiga var att personen vi hade varit stränga emot kom fram
till oss, satte sig och pratade och kom in på VARFÖR den personen betedde sig
som den gjorde. Så, då lyste det en lampa i våra huvuden. Varför hade man inte
tänkt så från början att allting har en grund i botten?

Tänk efter om ni någon gång har bestämt er för att kanske inte tycka om
en viss person för att den gör som den gör, fast ni vet egentligen inte varför
den gör det? Bara en liten tankeställare jag tog mig an att skriva ner nu.
Jag har iallafall lärt mig en liten läxa nu!!