Vart har man hamnat egentligen?

Den frågan ställde jag mig själv i skolan idag, och det
tror jag nog att fler gjorde. För att kunna förstå ska jag berätta
vad som har hänt och hände.

Länge, sedan vi började på omvårdnad i höstas, har det funnits
klagomål på våran vårdlärare
B. Det har blivit tjafs och en massa
annat onödigt skit. Visst, man tycker inte om alla och det är upp till
en. Men när det går för långt och det följer konsekvenser som idag
får man fan skylla sig själv och skämmas. Jag tycker verkligen inte ett
dugg synd om dom.

Det som har orsakat att gränsen är nådd var att några utav eleverna
har pratat skit om denna vårdlärare för en annan lärare. De har sagt t.ex
att vårdläraren måste ha ett dåligt liv och är en fitt*. Klart att denna lärare
berättar för B vad dem här personerna har sagt!

Så nu idag har det blivit samtal efter samtal då B har pratat med dom här
och är väldigt upprörd. Så oerhört klantigt tycker jag! Dom får fan skylla sig
själva...



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mycket mer än bara ord

Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg.

RSS 2.0