Som i en bubbla


När jag äntligen har bestämt mig för att följa efter vad som känns
bäst så får jag känslan av att jag är ensam. Jag känner mig så jäkla
ensam. Varför? Jag förstår inte riktigt. Jag kan inte rå för mina val.

Har jag lämnat allting gott som jag hade och står här utan någonting
kvar? Jag har ju mina vänner. Men det som jag valde med mitt hjärta,
det kanske sprack. Och jag förstår inte hur jag ens orkar hoppas gång
på gång, på gång hela tiden när jag vet hur du är och hur du kommer
vara. Jag är så jävla dum och det är så jävla lätt att vara efterklok. Jag
förstör bara för mig själv och blir så inihelvete irriterad på mig själv!

Så vad mer kan jag göra? Kan inte göra så mycket mer eller? Jag har
lagt ut mina kort på bordet så nu förväntas det att jag för respons vilket
jag tror det kommer ta dödagar.....!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mycket mer än bara ord

Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg.

RSS 2.0