Hanna Wirén lämnade mig sårbar och ensam för ett ställe långt upp
i skogen som även kallas Hede. Hon har även inte hållt sig nära S-hamn
området särskilt ofta som hon har lovat. Nu har hon äntligen bestämt sig
för att fara hemåt en vecka. Då ska hon inte få det roligt må jag säga!

Jag ska krama om henne och skrika tills hennes öron ramlar av..
för jesus my god, vad jag har saknat den lilla hoppetossan.

Dessutom är det mindre än en månad kvar tills hon ska dras med mig och majs
en helg i stockholm! Det ska vi fira minsann.


Woho!!