Spöktimmen


Kommer ihåg när man var liten. Då man alltid blev rädd
då klockan slog tolv
på natten. Det var då spöktimmen började, sa dem.
Och nu sitter jag igen och väntar med M tills spöktimmen ska börja.
På Discovery, iförsej. Hon säger att man ska bli rädd då man sett det.
Får hoppas på att man kan sova inatt nudå.
Kommer vara som en sjuåring, titta under sängen efter otäcka monster.

Över till glada nyheter; det blir tältning tillslut för min/våran del.
Jag och M. Imorgonbitti klockan halv tio går båten.

Buu..


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mycket mer än bara ord

Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg.

RSS 2.0