Det var år och dar sedan jag har haft sånt här seriöst samtal med någon.
Och det var helt sjukt intressant. Jag blev mållös, inspirerad och främst imponerad.
Aldrig någonsin har jag fått lyssnat på såna ärliga ord från en person
man minst anade det ifrån. Har nog aldrig öppnat mig så mycket inför
en lite halvt ofrämmande person heller.

Det kändes förvånadsvärt bra. Man kände att det bara var att
låta allting flöda på naturligt. Dela med sig. Lyssna.Ta emot. Lära sig.

Jag har egentligen så mycket att skriva om just nu. Men kollar jag på
klockan och funderar på morgondagen bestämmer jag mig för att ta det någon
annan dag istället. Just nu strejkar min hjärna, mina ögon,
min rygg och mina ben samtidigt.
Och det känns bäst att bara lyda kroppen och ge upp för idag.
Vila ut. Ta nya friska tag..

Som en kär artist sjunger: Imorgon är en annan dag.
Kan jag inte avsluta det hela så mycket bättre. Faktiskt!