Sista dagen på strömmingsleken, vilket menas med fyrverkerier på kvällen
och skola dagen efter. Jo, det känns faktiskt. Plus att det blir helt annorlunda iår.
Träffade S igår. Ska gå samma program som henne. Hon hade tjuvkollat på
schemat. Slutar tolv på fredagar. Det var ju inte så dumt iallafall?

Jag känner mig ändå orolig. Tänk om det är helt fel linje. Då måste jag byta.
Och då har jag ingen aning om vad jag ska gå.
Och tänk om jag hamnar i helt fel klass. Kan man göra något åt det? Eller
får man bara bita sig i läppen och ta den smällen.

Nu på eftermiddagen blir det barnkalas. Kusin blir 6 år!
Han ska börja sex års. Undra hur det kommer bli. Han som är så blyg.
Tur att vi bor bara några meter ifrån så han kan komma när han vill.
På kvällen ska jag gå ner och strosa litegrann bland alla stånden.
Klockan tio vankas det fyrverkerier. Sen är det dags att dra sig hemåt och
förbereda sig inför morgondagen. Det här är så nervkittlande så man kräks.
Hur kan man andas lugnt inför en sån här sak?