Det är så lätt att kasta kärlek när den vackert tas emot


Telefon ligger alldeles bredvid mig. Det är bara att
knappa in de tio siffrorna och lyssna på tonerna innan
jag kommer fram. Det kan vell inte vara så svårt?
Kanske beror på det jag har tänkt att säga, som gör mig
nervös.

Har en stor klump i magen och hjärnan sammarbetar inte.
Har länge väntat på ett svar. Nu när jag äntligen ska få den, vet
jag inte om jag vågar höra den längre..
Är så rädd att bli sårad igen. Vet inte hur jag ska ta det och gå
vidare. Allting är så mycket starkare den här gången.
Men jag måste. Annars får jag vänta tills jag blir gråhårig.

Det är en obeskrivlig känsla. Får inte fram en enda känsla just nu.
Det är helt tomt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mycket mer än bara ord

Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg.

RSS 2.0