Dagen i all ära har jag spenderat med Hanna på staden. Åt på tacobaren
& irrade runt där ett tag på gatan. Hittade lite småprylar som sedan gjorde mig
ganska black. Men väljer man att leva som en kyrkråtta resten av månaden så
ska man vell få göra det också.

Nu ikväll ska jag & moder åka ut & handla tills imorgon. Hoppas även på att få
svänga in på Dollar en snabbis & köpa tavlorna jag sett.
Ska också kila över till systrarna Malmsten & hämta utklädningskläder som jag
ska få låna tills på halloween. Mallan ska få färga håret på mig innan vi ska
träffas på puff vi tjejer & småmysa lite i det kalla regnvädret.

Måste hinna packa ikväll också. Åker tidigt imorgonbitti, kommer hem på lördag.

Ha det så gött. Puss & hejs.

Sitter och funderar över vad som kan hittas på ikväll. Mallan ska ringa iallafall
så får vi bestämma senare hur det kommer att bli.
En aning trött sen den sena kvällen igår men dock hade vi det trevligt!

En sak som jag blev lite chockad över när jag vaknade på morgonkvisten var
att det sved så mycket i ansiktet. Jag fick en chock då jag kollade mig i spegeln
och ser ett rivsår på kinden och runtom var det blodigt. Vad hände?
Jag har faktiskt inge minne av att jag har rivit mig själv. Som tur är syns det inte
så mycket nu när jag tog bort blodet. Men läskigt var det iallafall.


Iallafall så har jag bestämt vad jag ska vara på halloween så det känns tryggt.
Något som ännu inte är planerat är vart vi ska vara.
Lokalbokningen blev som bortblåst.


Jag & min käre vän Anton i söndags.

Precis som min käre Lars sjunger om så ärligt; det kallas tvivel, det där som stör.
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.

Har nog inte kunnat sagt det nå mycket bättre. Allting bara snurrar i mitt
huvud just nu och jag har verkligen ingenstans att ta vägen.
Vad händer runt omkring mig? Vet ingenting. Det är så mycket känns det som,
som jag inte har kontroll över och jag är orolig över att det är jag som kommer
att bli mest sårad och mest utnyttjad vad som än händer eller slutar.

Varför måste det hela tiden bestämmas något? Eller varför måste det BLI något?
Kan det inte bara vara och sedan låta det se hur det går. Jag går runt med mitt
tvivel om hur jag ska beté mig, hur jag ska stå ut, hur jag ska vara för att alla ska
bli nöjda. Det här kommer inte funka i längden. Och när det tvivlas som mest blir
jag bara nere, då går det ut över oskyldiga personer som jag älskar och som inte
har med det här att göra överhuvudtaget.

Nej nu tänker jag faktiskt stanna här på vägen och vänta på att någon möter mig.
Jag tänker inte anstränga mig ett dugg mer utan bara vara med mina vänner och
min familj och sedan ser vi vad som sker. Jag vägrar att bli den sårade!!